Whenever I feel sad remembering they are leaving, I stay away from them. I played games instead. Pastu mula la keluar perkataan budak budak dari mulut ni
Saya: Mama janganlah pergi.
Mama: Kenapa taknak mama pergi pula? Susah susah mama dapat pergi.
(sobs sobs sobs)
.....
....
Kissing their hand and cheeks saying goodbye.
(Double sobs weyh)
Abah selalu outstation but there will always be Mama at home tapi sekarang dua dua pun fly. Jauhnya bukan sejengkal tapi berbatu batu. How meh? Tiap pagi sebelum start paper nak tepon sape? Sape yang akan wish goodluck, hantar mesej panjang berjela macam selalu :(
I know Allah will take care of them. Please return home safely and I'll always love you